This sucks immensely.

Ja, det gör det. Men jag skrattade gott åt mina inlägg när jag gjorde några nedslag här och där. Jag kanske borde börja blogga igen.

Hatt

Om jag vore förare på Tvärbanan skulle jag bära hatt, för att kunna lyfta på den vid möten med vagnarna som går i motsatt riktning, eller för att kunna göra detsamma vid andra interaktioner med människor utanför min vagn.

Alla dessa dagar

Hur sparar man minnena av dem? En av mina största rädslor är att mina bästa stunder ska falla i glömska, och aldrig mer ge mig de känslor som tanken på dem ger upphov till. Men hur sparar man minnen på ett rationellt sätt? Jag har lådor fyllda med allt från små kort och handskrivna lappar, till teckningar, kvitton och små tingestar - men jag inser att detta är ohållbart i längden; jag kommer att behöva ett större arkiv - ett bergrum, en lagerlokal - om jag ska fortsätta på det här viset. Tänk om någon äldre människa kunde bekräfta för mig att det faktiskt är värt att spara på ögonblick, och att det inte bara är något som man struntar i på ålderns höst. Gör det någon skillnad att behålla dessa fysiska minnen, för att kunna uppväcka känslominnen, eller är detta bara en fåfäng tanke utan mening?