Hemska tanke eller "så är det bara"

Jag försökte köpa mig lite tid igår kväll, vilket enbart resulterade i att jag gick vilse vid Stadshagen, krampaktigt bärandes mot bröstet en trasig påse som innehöll en flaska Indian tonic water och en flaska Bombay Sapphire. Jippie. En olustig och smutsig känsla av hemlöshet drog över mig - dock lika kvickt som den försvann.

Helgen är snart över. Vad fick jag ut av den? Det orkar jag inte tänka på eller ens försöka uppskatta. Eller jo: socialt umgänge, kaffe latte, ingen bokläsning (kanske om en stund), färdigmat, lite hemlagad mat, blåmärken, marginellt ökad muskelmassa, några tusen (grov och förmodligen lite för optimistisk uppskattning) färre grå celler, ännu mer trängande behov att tvätta osv.

Jag vill driva en restaurang. Eller så vill jag skriva böcker. Eller så vill jag sitta i ett hörn av min restaurang och äta och skriva och titta på mina gäster och då och då titta upp och nicka mot någon av stamgästerna som diskret men desperat försöker påkalla min åtråvärda uppmärksamhet.

Nu piper mikrovågsugnen ett meddelande till mig; ett meddelande om mat.

Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus.