let your indulgence set me free

jag jobbar så mycket nu. det är tungt. idag fick jag ont i huvudet. har nog haft det till och från i ett par dagar. fick även veta något - med reservation för att det inte stämmer - som har gnagt och gjort lite ont i mig idag.

nu snurrar loreena mckennitts "the mask and mirror" i cd-spelaren. jag struntar i om grannarna anser att det är för högt och sent, eller sent och högt. den behöver spelas.

tänker även på en specifik textrad ur ett annat av loreena mckennitts alster:

though a troubled heart feels pain
when the long winter is over
it will blossom once again.

låt oss hoppas att det faktiskt är så.

holding out for a hero

death proof. så förbannat snygg. så förbannat rolig. så förbannat bra.

och så kan vi återigen konstatera att the owls are not what they seem.

det är hopplöst det mesta. har ni inte förstått det ännu? om ni inte har gjort det är ni långsamma - eller möjligtvis pre-pubertala och därmed lyckligt ovetande. sluta läs min blogg om ni inte är torra bakom öronen. sluta läs om du är amy diamond också.