They say the devil's water, it ain't so sweet

Helg.

Jag sitter och jobbar med ett case som en potentiell arbetsgivare skickat över till mig för analys. Tanken är att jag ska gå igenom den överskickade resultatrapporten från en undersökning och presentera mina slutsatser och rekommendationer i mitten av nästa vecka.

Obama-boken har anlänt. En snabb titt i den ger vid handen att det verkar vara intressant läsning. Jag kommer kombinera läsning av Obama med läsning av en svensk vampyrhistoria som utspelar sig i Blackeberg. What a combination, huh? Å ena sidan en redogörelse för utsugande politiker i USA, och å andra sidan blodsugande monster i förorten. Kanske inte helt skilda världar ändå!

Vi får se vad som händer ikväll. Det beror på utfallet av dagens case-arbete. Igår såg jag filmen "Den stora utförsäljningen" på Zita. Vilken tur att jag drack två öl innan jag såg filmen; de hade en sövande effekt på min växande affekt. Fine, jag kan hålla med om att alla utförsäljningar inte är enastående framgångshistorier för utvecklingsekonomier. Men vad det handlar om i grund och botten är inte det "onda" i att sälja ut folkets egendomar, för att privata aktörer ska kunna effektivisera verksamheter och tjäna pengar, utan det faktum att 100 % av alla utvecklingsländer lider av genomkorrupta samhällsinstitutioner - och det är ingen lysande förutsättning för att villkoren kring en privatisering blir till gagn för det berörda folket. Men i dessa länder har potentater i alla tider skott sig på de gemensamma egendomarna, även innan privatisering, och det utelämnades naturligtvis i "dokumentären". Allt fokus ligger på att stigmatisera Världsbanken och IMF - och WTO, naturligtvis. Jag tycker det är tråkigt när man bara visar ena sidan av myntet. Baksidan, så klart.

Anyway.

Nu är det bäst jag fortsätter här.

Pretty little babies, born to be machines

Jag åt två semlor idag. Just to make up för att jag inte åt en enda semla igår. Nu mår jag lite illa. Det är inte att rekommendera, att inom loppet av 5-10 minuter trycka i sig två semlor. Detta ovanpå en rejäl lunch. Jag förstår inte varför jag gör så.

Som bekant var jag på en jobbintervju igår. I samband med att jag mailade över kontaktuppgifter till mina referenter idag, fick jag till svar att arbetsgivaren ifråga vill träffa mig på nytt väldigt snart. Trevligt. Jag har även mailat och tackat nej till ett erbjudande idag.

Jag tittade på Simpsons idag och skrattade helt vansinnigt åt Homer. Han är så koncentrerat mänsklig på något vis. Han är som vi alla är EGENTLIGEN. I avsnittet jag såg sade Homer upp sig från sitt jobb på kärnkraftverket för att bli uppfinnare, påverkad av Edison och hans otaliga uppfinningar. Efter en hel del gnuggande av geniknölarna och förbrukande av (gula?) hjärnceller presenterade Homer några uppfinningar för sin familj, varav nedan avbildade uppfinning är min personliga favorit:

"The Lazy Man Reclining Toilet Chair"

Jag älskar Homer J Simpson.

High hats and narrow collars, white spats and lots of dollars

What a day. Igår kom jag tillbaka till Stockholm från Dalarna. Jag kände mig väldigt varm i huvudet och delar av kroppen värkte - annalkande sjukdom, tänkte jag såklart. Så sov jag som en stock i natt, och vaknade och mådde förträffligt. Sömn är bra. Advil är också bra. I kombination är de oslagbara.

Jag var på en jobbintervju idag, för ett jobb som jag gärna vill ha. Till skillnad från intervjuer där det egentligen spelar mindre roll huruvida man får jobbet eller inte och man kan leva ut sina mest excentriska sidor (eller kanske inte) så var detta en intervju där jag helst av allt ville come across som en duktig, erfaren och ambitiös ung man - vilket jag ju är. I efterhand känns det som jag lämnat ett mystiskt avtryck hos intervjuaren. Mot slutet av intervjun känns det som att jag lyckades säga bara en massa konstigheter. Jag får skylla på att jag på grund av tvätt- och datorstress dessvärre inte hann äta lunch innan intervjun. Illa, illa. Nåja, vi får väl se vad som händer. Jag noterade för övrigt att en av dem som (förhoppningsvis) ska kunna ge goda referenser å mina vägnar numera arbetar som stabschef på Regeringskansliet.

Nu ska jag dricka lite te och plocka undan tvätt och sedan åka och träna.

Och precis nu ringde en kille om ett annat jobb. Det lät väl i och för sig tämligen intressant och roligt - ur ett socialantropologiskt och organisatoriskt perspektiv. Men det lär föranleda nytt jobbsökande efter sommaren, misstänker jag, och det känns besvärligt.