Green pastures

Solen glittrar i de små krusningarna på vattenytan. Jag sitter på en bänk i Hammarby sjöstad med en latte vid min sida och solen i ansiktet. Igår var biblioteket stängt när jag tänkte sätta mig och läsa SvD och titta på människor. Dagens tidning var dock upptagen av en äldre herre så jag fann för gott att sätta mig en stund i solen och vänta ut mannen.

När man är sjuk och förvisad till sin bostad blir det lätt tråkigt i längden att bara se människor på tv-rutan. Människor är intressantare att betrakta i tre dimensioner, vill jag påstå.

Eftersom jag fortfarande inte mår så bra så funderar jag på att lämna återbud till helgens begivenheter. Tråkigt som tusan, men det vore skönt att bli kvitt den här förkylningen (?) någon gång. Vad är en förkylning, förresten? Jag är sjuk så sällan att jag inte riktigt har full insikt i vad en influensa eller förkylning eller vad det nu kan handla om är. Att det handlar om virus vet jag. Nu gick en man förbi mig och snörvlade något förskräckligt. Han verkar ha en förkylning, eller?

Nu gick ett älskande par förbi mig. De var klädda i någon rocker-aktig stil. De vinglade. De var inget vackert par. På andra sidan av det lilla vattnet framför mig står en ung kvinna och monterar en kamera. Hon fotograferar något i vattenbrynet, rakt ovanifrån. Det är förvånansvärt mycket folk ute och rör sig för att vara en vardag. Låt gå att det är en fredag, och det är strax efter lunchtid.

Nu hör jag en ambulans på avstånd. Det var på tiden.

It hurts

Ont i bihålorna har jag. De värker. Hoppas det känns bättre i morgon, annars får jag nog göra bruk av min privatvårdsförsäkring.

Vi kan konstatera att det är tråkigt att bli besviken. Det gäller i alla sammanhang. Och här klippte jag bort en lång harang om min stolthet och min integritet; jag vill inte tråka mina läsare till döds.

Idag är en annan dag än den som var då första stycket ovan skrevs, och de två första meningarna i stycket direkt ovan detta. Jag mår något bättre, men ändå inte tip top. Jag har tvättat idag och ansträngningen att plocka kläder och åka upp och ned mellan lägenhet och tvättstuga var stor. Jag är varm och det gör ont i huvudet. Jag kanske har hjärnhinneinflammation eller något liknande. Läste för övrigt igår att mässlingen har gjort comeback i Sverige, efter ett ovanligt stort antal drabbade. Den lät mycket mer otäck nu, sjukdomen. Jag hade helt glömt bort alla barnsjukdomar, och det faktum att jag bara haft ett fåtal. Kikhosta tror jag är konstaterat att jag har haft, liksom vattkoppor, och jag och någon doktor tror även att jag har haft en av de andra prick-sjukdomarna men utan prickar. Tydligen var det möjligt. I alla fall enligt 1980-talets läkeparadigm.

Jag besöker ett café i Hammarby Sjöstad för ofta. De viftar med en latte take-away-mugg när jag kommer in och jag nickar till svar och vips har jag en god latte att ta med mig. Nästan likadant gör de på ett sushi-ställe i Sjöstaden. Jag påminns om Sex and the city-avsnittet där Miranda blir asförbannad på sin favoritkinarestaurang som fnissar och säger vad hon vill ha i telefon. Det är lite irriterande, faktiskt, men å andra sidan även rätt behagligt.

Nu sorterar jag papper. Behöver man spara lönebesked från 2004? Jag rev sönder en massa alldeles nyss. Likaså en massa andra - som jag upplever det - onödiga papperslappar från universitet och myndigheter. Banker är ju helt galna - mängden papper de skickar ut är enorm. Hur har de råd?

Captain's log

Jag är sjuk. Det var länge sedan jag hade en sådan här grym förkylning. Min hals är svullen och jag nyser regelbundet. Jag har till och med stängt av min mobiltelefon, för att jag inte orkar prata i telefon.

Star Trek: The Next Generation, som jag tittade på dagligen i mina tonår, är så himla bra. Vilken fantastisk serie. Man kan nästan alltid utgå ifrån att det finns två parallella historier i varje avsnitt, en lite mer teknisk och en av ett mer känslomässigt slag. I min ungdom var jag nog inte lika pigg till att se referenserna till vårt samhälle, men så här 15 år senare är allting klart som korvspad. I dagens avsnitt "The Outcast" var referenserna till homosexualitet och samhällets syn på denna "avvikelse" tämligen uppenbara. Och det bästa av allt är att avsnittet endast belyser själva existensen av homosexualitet och hur det ses på av samhället och låter sedan tittaren själv få avgöra om det är bra eller dåligt att den stackars kvinnofödda androgyna rymdvarelsen i centrum får undergå behandling för att bli "normal" och fullständigt androgyn igen.

Nu måste jag dricka mer te med citron och honung, känner jag. Och kanske slå på telefonen, för att se om någon har lämnat något viktigt meddelande.