Podmoskovnye vetchera

Moskva växer och frodas. Jätteprojekt och visioner på gränsen till det naiva präglar staden. Underbart. Javisst, kära vänsterläsare, det finns miljoner invånare i staden som fortfarande har det svårt och som kämpar med stigande priser på livsmedel, tjänster och bostäder. Men så måste det vara, i en ekonomi som omvandlas och växer snabbt - på sikt kommer alla att få det bättre, men välståndet växer inte i samma takt för alla. Det är bara att acceptera, om man vill komma någonvart. I vårt land har vi redan upplevt den här förändringen. Och framöver lär det inte vara några större kliv uppåt i välstånd som väntar oss. Under de senaste decennierna har Socialdemokraterna effektivt försvårat för visionärer i Sverige att förverkliga sina projekt och drömmar - det ska vara svårt att bli rik, har varit devisen. Och har du mot alla odds lyckats skapa en förmögenhet, ska du stigmatiseras för din bisarra och osolidariska kärlek till kapitalet.

Jag undrar vad som framdeles ska driva oss framåt, till ökat välstånd, när tanken och viljan är att ingen i Sverige ska ha det särskilt mycket bättre ställt än någon annan; det bästa är om vi alla ligger på samma lönenivå, bor i likartade bostäder och flyger charter till samma semesterresmål. Om inte entreprenörssjälar kan skönja en möjlighet att i en nära eller kanske mer avlägsen framtid faktiskt få återbäring för sitt risktagande, vad ska då driva dem till att riskera sin ekonomi för att skapa någonting nytt? Vi svenskar är på väg att bli en enda stor kollektiv massa av followers, och vi kan redan se hur forna "fattiglappar" kliver allt närmare oss i ekonomiskt välstånd och forskning. Allt för att vi inte kan se någon belöning hägra vid horisonten, för extraordinärt tänkande, risktagande och stora visioner.

Nyvunnen frihet

Välkomna ut ur grottan! Medlemmarna i den ryska domedagssekten, vars tro på Jordens undergång den 28 maj har drivit dem in i en grotta för att där vänta ut undergången, har nu på något annat sätt än gevärsskott meddelat sig med omvärlden och informerat om att de ämnar komma ut ur grottan i morgon - nästan som en skock av våryra Marmota monax. Jag tycker det är intressant att deras ledare Pjotr Kuznetsov (diagnostiserad schizofren) aldrig har satt fot i grottan. Personligen hade jag blivit misstänksam om min sektledare hade valt att möta undergången på annat sätt än med sin skara undersåtar. Men det är ju jag.

Det kändes lite trist att behöva säga till en intresserad och potentiellt lysande arbetsgivare att jag redan har tackat ja till ett annat jobb. Det lät som om företagsrepresentanten blev lite besviken. Det är tråkigt att göra människor besvikna. Ändå gör jag det dagligen.

Jag har börjat fundera på om jag vill bo kvar i Nacka, och inte flytta in till stan. Det finns ju så fina små oaser här, som inte är helt isolerade eller kräver bil eller båt för att nås. Ytterligare ett besvärligt beslut att fatta. Och något att grubbla på en tid framöver.

Lite eftertraktad och sådär

Jag fick mail idag från ett företag där jag sökte jobb för ett par veckor sedan. De vill att jag kommer på intervju/rekryteringsdag. Roligt. Men jag har ju tackat ja till ett annat jobb. Och jag tror jag inte riktigt orkar med en till rekryteringsomgång, även om villkoren skulle vara bättre för det nyuppkomna jobbet.

Rent generellt har jag nog varit understimulerad en tid. Jag tror det är därför jag har varit smådeppig och loj och ointresserad av livet. Nu känner jag att en mer livlig tid är på ingång. Det känns bra. Jag ser ganska många möjligheter att greppa tag i och följa med i svängarna kring. När jag startade mitt företag hade jag ett till jobb vid sidan om detta projekt, för att säkerställa en inkomst och dräglig tillvaro. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjorde av att ha fullt upp hela tiden, när jag tänker efter.

Idag meddelade moderaten Mikael Söderlund att han lämnar politiken, efter att ha kommit till en punkt i livet då han känner att han vill göra något annat. Han lämnar en position och ett uppdrag där han gjort mycket bra - till och med de annars så svårtflirtade sossarna kommenterar hans gärning och framför allt person i positiva ordalag. Vågat, tycker jag. Och otroligt glädjande för honom och hans familj. Jag känner igen hans resonemang i mitt eget, som föregick mitt beslut att sälja min bolagsandel i december ifjol för att göra något annat, även om han så klart är betydligt mer accomplished än jag. Grattis till dig Mikael, det här kommer bli bra för dig och din familj!

Äggstanning, eller påsken som kom av sig

Välkommen tillbaka till SJ. Nu är påsken över och jag sitter på tåget från Dalarna till Stockholm. Den här rundan är det inte för kallt i vagnen; den här gången är scenariot det motsatta - jag smälter. Tågvärden berättade nyss att någonting med värmereglaget har hakat upp sig och att någon undersöker saken. Det här är horribelt. För att göra min resa ännu värre, sitter rakt framför mig en dalkulla som låter som en kvinnlig variant av Robert Gustafssons skogstokiga dalmas som är ute och sladdar med Amazonen. Och till höger om mig, på andra sidan mittgången, sitter en av de här 20-something-killarna med håret uppsatt i tofs, Louis Vuitton-scarf (kopia, köpt för 7,50 kr i Peking av killens moster) och talar konstant i mobiltelefon med tillgjort hög röst. Hans konversationer överröstar alla andra ljud för närvarande. Ordet "gulligt" är det mest frekvent återkommande ordet i hans samtal med någon annan oviktig människa.

Nu börjar det bli helvetiskt varmt.