Dalarnes egenheter

Jag sitter för närvarande på tågstationen i Falun och väntar på min yngre bror, som borde dyka upp väldigt snart om inte undertecknad ska somna av tristess. Eller trötthet, snarare. Jag gick upp 6.15 i morse efter cirka fem timmars sömn.

Nåja, här sjuder det av liv och aktiviteter. Jag har ätit en smörgås med ägg och ansjovis och druckit två koppar kaffe. Detta till det facila priset av 36 kr. Svårslaget pris, på min ära. Samtidigt som jag skriver detta hänger en vithårig och -skäggig man upp konst på väggarna. Jag har inte haft möjlighet att titta närmare på tavlorna som det handlar om, då han gav mig en brysk och hotfull blick när han lämnade en tavla ensam i min närvaro för en stund sedan. Nu står han i alla fall och spikar en bit bort. Armarna är sträckta uppåt väggen, och hans stora vita abdomen hänger ut över byxlinningen. Det hade kunnat döljas med en något längre tröja. Men icke.

Nu börjar det bli trångt här, och brist på lediga bord. Ingen har dock slagit sig ned vid mitt stora bord ännu. Jag ser väl för otäck ut. Jag har ju ett utseende som ett typiskt kriminellt element.

Contradicting to contradict

Oj, vad jag är trött. Klockan är 17.47. Jag måste ge mig ut och leta upp en knapp till en rock, som beskrivet tidigare, eller inte beskrivet tidigare. Dessutom måste jag köpa en present till min brorson som fyller år i helgen, som beskrivet tidigare.

Jag var på en jobbintervju i morse. Den varade i två timmar, vilket var oplanerat. Jag är dock inte särskilt intresserad av jobbet - managementkonsulttrainee. Hade jag varit nyutexaminerad och hungrig på snabb karriär hade jag hoppat på det, men som tämligen erfaren känner jag att det vore som att ta ett litet steg tillbaka att ge mig in i det jag erbjöds, även om jag sedan skulle kunna ta stora och snabba kliv uppåt. Det trevliga med amerikanska organisationer är ju ändock att man kan avancera utav bara helvete om man är ambitiös och duktig.

I morgon ska jag åka tåg, alldeles för tidigt på dagen.

Short sleeves and warm skin

*primalskrik*

Jag måste skynda mig iväg till gymmet och till en knappleverantör. Jag har tappat en knapp i ett klädesplagg och behöver en ny. Helst idag. Så därför letade jag inte igår eller i förrgår.

Huden är ett satans jobbigt organ att hålla ordning på. De flesta andra organ sköter sig själva, men huden kräver en massa underhåll och pyssel hela tiden. Eller gör den det? Hm.

Gjorde ett MBTI-klontest igår kväll, eftersom en del människor i min närhet konstant härleder beteenden till de olika personlighetstyperna och strukturerar sin tillvaro utifrån Myers-Briggs typologi. Jag blev en ENFP med svagt E och mycket starkt N. Jag har gjort testet tidigare, när jag studerade, och vill minnas att jag hade EN då också. Däremot är jag osäker på de två sista bokstäverna. När jag var i mina tonår och skrev i olika FidoNet-kanaler (googla FidoNet, så får ni lära er något idag också) så debatterades MBTI friskt av de intelligenta och artikulerade människor som höll till i den digitala världen. Ack, ljuva minnen. Dick W, Barkman och de andra. Var är ni idag?

"An ENFP needs to focus on following through with their projects. This can be a problem area for some of these individuals. Unlike other Extraverted types, ENFPs need time alone to center themselves, and make sure they are moving in a direction which is in sync with their values. ENFPs who remain centered will usually be quite successful at their endeavors. Others may fall into the habit of dropping a project when they become excited about a new possibility, and thus they never achieve the great accomplishments which they are capable of achieving."

Need time alone to center themselves. Så sant, så sant. Jag har märkt att det är svårt för en del att förstå hur jag (och ett par andra jag känner) kan säga att vi behöver vara för oss själva, vara ensamma, när valet vid något tillfälle står mellan att vara social eller vara ensam. Hur kan man aktivt göra valet att vara ensam när socialt umgänge erbjuds, undrar de. Hur kan man fungera utan att tidvis samla sig och reflektera över sig själv och vad som pågår omkring en själv, undrar jag.

Jag tycker att den sista meningen i det citerade stycket ovan är striking. Jag skulle egentligen vilja skriva en personlig reflektion om mig själv med anledning av den meningen, men jag är lite rädd för att uttrycka dessa tankar utanför mitt huvud. Så jag låter nog bli, tills vidare.

Stumbling through patches of flowered mortality

Det är lunchdags och jag har hunnit tvätta, boka in en anställningsintervju och prata i telefon med både lillebror och far. Efter lunch ska jag åka och träna och kanske köpa födelsedagspresent till min lille brorson som har sin första riktiga födelsedag till helgen (Nej, själva födelseögonblicket räknas inte - det är så blodigt, kletigt och otäckt. Har jag hört.). Jag vill vara en lysande farbror för båda mina brorsöner. Gärna en sådan där man själv önskar man hade haft som barn och tonåring; någon vettig att prata med när föräldrarna beter sig som pajasar och inte förstår någonting. Vi får väl se hur väl jag lyckas axla och exekvera (ursäkta ordvalet, Eddie) dessa mina förhoppningar och önskningar.

Jag ser på CNN att militanta islamister har tagit uppemot 200 skolbarn som gisslan i Pakistan. Det kan nog vara ett rejält tramp i klaveret.

Nu pep det till i mikrovågsugnen. Den är allt en god vän.