2008-08-01

Thank ... it's Friday

Jag skulle kunna dikta i all oändlighet om mina oändliga dagar i pressande värme och fuktiga bussar. Till alla trogna läsares nöje och stora behållning, självfallet. Men jag gör inte det. Jag konstaterar att dagens chaufför är en klok man; samtliga öppningsbara fönster och luckor är öppna i bussen, och det svalkar skönt i luftdraget. Tack, äntligen någon som har tänkt och inte bara sitter helt avtrubbad i förarsätet och lyssnar till Lugna Favoriter.

Och dagens låt, med ett tidlöst budskap som vittnar om hopplös undergång:

2008-07-31

Otrevligt även dagtid

T-Centralen är ett otrevligt ställe även dagtid. Det är inte som i andra tunnelbanestäder, en spännande mötesplats, utan en synnerligen ogästvänlig plats som ger upphov till klaustroxenofobi.

2008-07-29

Tisdagskoma

Jag vaknade pigg. Jag hade en rask morgonprocedur. Jag blev kolossalt trött på väg in till jobbet.

Nu sitter jag här, med mina göromål, och drömmer om Frankrike.

Jag tänker även på min nyinköpta lägenhet, som jag får tillträde till i slutet av augusti. Hur ska jag inreda den? Jag kommer inledningsvis att bo som en asket, men det är tveksamt om jag kommer kunna undanhålla mig från "sex och etanol".

De som känner mig vet att jag till viss del har svårt för flum och new age och trams av det slaget. Men jag har av någon anledning alltid gillat Thomas Di Leva, ända sedan han var programledare för ett sommarmorgonsprogram 1987. Herregud, var det 21 år sedan? Jag blir rädd. Nåväl, i dagens SvD blir han intervjuad och som vanligt är det alldeles underbart, det han säger.

Hoppas du har en bra dag idag.

2008-07-27

Stockholmsnatt - what a rip-off

Jag var ute igår, först på M/S Gerda, vilket i sig var ganska trevligt tidigt på kvällen. Rätt lugnt, trevligt sällskap, bra loungemusik, trevlig australiensisk (naturligtvis - de reser runt hela jorden och tender bars, ett resandefolk i partybranschen) bartender. Efter ett par timmar i kvällssolen gick vi till Café Corniche, där meze- och grillrätter intogs. I samband med att jag avsmakade kvällens vin, spillde den clownaktige servitören rödvin på mina nya chinos. Han märkte naturligtvis inget. Inte jag heller, förrän några minuter senare. Till yttermera visso kan nämnas att min mat var grovt översaltad. Stay away, alltså.

Efter måltiden och en betalningsceremoni som tog cirka 20 minuter, gick vi så tillbaka till M/S Gerda. Flytetyget var packat med attitydstinna människor, och i baren stod minst lika attitydstinna bartenders som gjorde sitt yttersta för att ignorera mig och andra normalutseende människor till förmån för väteperoxidkvinnor med plastbröst. Jag kan till viss del förstå varför en del krogbesökare går hem och hämtar sitt automatvapen för att sedan återvända och klara ut saker och ting.

Vi gick efter någon timme vidare till Lokal på Scheelegatan och drack en cocktail. När de flesta sedan drog hemåt, gjorde jag misstaget att följa med in i grannlokalen, Lemon Bar. De invektiv jag känner till är inte tillräckliga för att beskriva stället och dess besökare, så jag låter helt enkelt bli. Jag gick hem efter en dålig vodka tonic.

Jag blev återigen påmind om varför jag sällan går ut, och hur attitydstinna och buffliga svenskar är när de får ett par groggar (för mycket) innanför västen. Det verkar som att fler än jag hade en jobbig natt igår.

Tidigare på dagen badade jag vid Hellasgården. Det var däremot härligt. Värmen är både ljuvlig och förrädisk.