Why some management books are great...and others aren't

Jag läser Jim Collins bok "Good to Great" och myser efter varje vänd sida - hittills drygt 50 stycken. Anledningen till att boken tilltalar mig är att den prisar ledare som inte sätter sin egen personliga eller finansiella agenda före bolagets, och även dem som är ödmjuka inför sig själv och sina egna förmågor och istället lyfter fram medspelarna(s).

Det här är självklarheter tycker jag, men det verkar inte ha varit så generellt sett. Jag tror att affärsmedia och proffsanalytiker i mångt och mycket styr företagstopparna; det skulle ses som märkligt att utnämna en lågmäld och anspråkslös individ till VD istället för en känd profil med stor käft och stort ego. Som vanligt påverkas - om inte styrs - allt av "proffs" som egentligen inte agerar utifrån något annat än sin egen begränsade uppfattning om sig själva och ämnet de är satta att kommentera. Media skriker efter profiler de kan göra en stor hype omkring och som vanligt hamnar masken i det största gapet: gökungens.

Nackskott

Nej, jag tänker inte skriva ett inlägg som förordar nackskott på väl valda individer. Vad inläggsrubriken handlar om är min egen nacke, som gör ont.

Jag vet inte om det är bilarnas klimatanläggningar som gjort det, eller den för korta dalasängen, men onda spänningar och värk i nacken har jag. Igår gjorde det riktigt ont - en elak värk som inte blev bättre trots intensiv egenmassage.

Nu sitter jag på ett ganska kallt och rått tåg på väg mot Borlänge och sedan vidare mot Stockholm. Jag borde ha tagit en halsduk för att hålla nacken varm. Väl framme i Stockholm vankas det utgång ikväll. Men jag får inte bli karatefull - jag måste orka träna och ha en givande sista semestervecka nästa vecka.