you sit there in your heartache

ja, herregud. what can i say? vilken helg. både sött och salt, och surt, som någon underfundig människa säkert skulle kunna kläcka ur sig. inte jag. tänk om hjärnan vore så beskaffad att man i efterhand kunde browsa igenom de senaste dagarnas intryck och gå igenom dem på nytt - utan att behöva uppleva känslorna. mer ur ett betraktande perspektiv. det vore naturligtvis förödande för mänskligheten. men intressant.

...and the band played (eller musikanläggningen på gymmet, snarare):

you sit there in your heartache
waiting on some beautiful boy to
to save you from your old ways
you play forgiveness
watch it now
here he comes
he doesnt look a thing like jesus
but he talks like a gentleman
like you imagined
when you were young