sängkamrat

inatt delade jag säng med en chihuahua-blandning. han värmde mina fötter på ett föredömligt sätt. en sådan k9 vill jag ha.

vid 15-tiden idag sammanstrålade jag med lillebror på tåget mot falun. det var inte så länge sedan vi sågs, i sri lanka, men det är alltid kul att träffas. och han verkade onekligen längta en del efter sin bebis. varje gång en bebis syntes till sträckte han på nacken för att få se en skymt. är det så man blir när man väl har fått barn? försöker man jämföra med sitt eget barn, måntro?

"haha, det där var allt ett anskrämligt barn."

vad vet jag? jag vet dock att jag hade velat ta en pappa i örat för att hans avkomma förde oväsen bakom min rygg och dessutom dunkade med något hårt föremål i stolsryggen. något senare satt dock en annan liten pojke bakom mig. han hängde över mig och lyckades slå till mig med armbågen i huvudet. men han bad genast om ursäkt, den lille. fantastiskt. vissa föräldrar lyckas ju faktiskt lära sina barn hyfs och vett.