i can't see a thing through my ambition

ibland kan man känna sig så ensam, fastän man inte är det. en god vän är bortrest, jag har ingen partner, det är ensamt och tyst på kontoret, rätt tråkigt väder ute. ändå har jag pratat i telefon med två vänner, bestämt kul träff med två vänner i morgon, ska sannolikt träffa gamla kursare ikväll, kanske gå ut med goda vänner på söndag osv. vad är det i stunden som gör att det känns så ensamt? någon konstig tanke kommer över mig och plötsligt frisläpps och blandas kemikalier i hjärnan som får mig att bli deppig och känna mig övergiven. alkemisten där uppe i skallen gör fanimig inget bra jobb. you're fired!

on another note: viss kroppsbehåring är sexig.

nej. nu ska jag slutföra mitt uppdrag här och dra hem. och sedan gå och träna. det ska jag göra.