Såsom i en spegel

Jag önskar ibland att jag inte vore så uppmärksam på min omvärld. Det är obehagligt att notera alla märkliga människor som dväljs runtomkring mig. Andra människor tycks vara lyckligt ovetande om alla potentiella faror som lurar överallt - i tunnelbanan, på gatorna, i affärer. Eller så är de andra bara ovetande som en följd av total ignorans och en naiv syn på livet som ett glättligt äventyr med goda feer som strör stardust och äppelpajextrakt över oss vart vi än går.

Men det är väl också dessa människor som är de som blir slagna med spikförsedda plankor i huvudet, eller får en kniv i sidan när de står och läser sin punkt.se i tunnelbanan.

Stay alert, säger jag. Det är värt det. Eller är det?