vår

jag tog precis en underbar, lång promenad i högt tempo genom hammarby sjöstad och längs vattnet. varmt, skönt, glada människor. inte ens de små barnen som skuttade omkring och var i vägen, eller de monstruösa tvillingbarnvagnarna, störde friden och njutningen. men där var ju i stället någon som fattades, och saknades, som hade gjort njutningen fulländad.