Dalarnes egenheter

Jag sitter för närvarande på tågstationen i Falun och väntar på min yngre bror, som borde dyka upp väldigt snart om inte undertecknad ska somna av tristess. Eller trötthet, snarare. Jag gick upp 6.15 i morse efter cirka fem timmars sömn.

Nåja, här sjuder det av liv och aktiviteter. Jag har ätit en smörgås med ägg och ansjovis och druckit två koppar kaffe. Detta till det facila priset av 36 kr. Svårslaget pris, på min ära. Samtidigt som jag skriver detta hänger en vithårig och -skäggig man upp konst på väggarna. Jag har inte haft möjlighet att titta närmare på tavlorna som det handlar om, då han gav mig en brysk och hotfull blick när han lämnade en tavla ensam i min närvaro för en stund sedan. Nu står han i alla fall och spikar en bit bort. Armarna är sträckta uppåt väggen, och hans stora vita abdomen hänger ut över byxlinningen. Det hade kunnat döljas med en något längre tröja. Men icke.

Nu börjar det bli trångt här, och brist på lediga bord. Ingen har dock slagit sig ned vid mitt stora bord ännu. Jag ser väl för otäck ut. Jag har ju ett utseende som ett typiskt kriminellt element.