They say the devil's water, it ain't so sweet

Helg.

Jag sitter och jobbar med ett case som en potentiell arbetsgivare skickat över till mig för analys. Tanken är att jag ska gå igenom den överskickade resultatrapporten från en undersökning och presentera mina slutsatser och rekommendationer i mitten av nästa vecka.

Obama-boken har anlänt. En snabb titt i den ger vid handen att det verkar vara intressant läsning. Jag kommer kombinera läsning av Obama med läsning av en svensk vampyrhistoria som utspelar sig i Blackeberg. What a combination, huh? Å ena sidan en redogörelse för utsugande politiker i USA, och å andra sidan blodsugande monster i förorten. Kanske inte helt skilda världar ändå!

Vi får se vad som händer ikväll. Det beror på utfallet av dagens case-arbete. Igår såg jag filmen "Den stora utförsäljningen" på Zita. Vilken tur att jag drack två öl innan jag såg filmen; de hade en sövande effekt på min växande affekt. Fine, jag kan hålla med om att alla utförsäljningar inte är enastående framgångshistorier för utvecklingsekonomier. Men vad det handlar om i grund och botten är inte det "onda" i att sälja ut folkets egendomar, för att privata aktörer ska kunna effektivisera verksamheter och tjäna pengar, utan det faktum att 100 % av alla utvecklingsländer lider av genomkorrupta samhällsinstitutioner - och det är ingen lysande förutsättning för att villkoren kring en privatisering blir till gagn för det berörda folket. Men i dessa länder har potentater i alla tider skott sig på de gemensamma egendomarna, även innan privatisering, och det utelämnades naturligtvis i "dokumentären". Allt fokus ligger på att stigmatisera Världsbanken och IMF - och WTO, naturligtvis. Jag tycker det är tråkigt när man bara visar ena sidan av myntet. Baksidan, så klart.

Anyway.

Nu är det bäst jag fortsätter här.