Lite eftertraktad och sådär

Jag fick mail idag från ett företag där jag sökte jobb för ett par veckor sedan. De vill att jag kommer på intervju/rekryteringsdag. Roligt. Men jag har ju tackat ja till ett annat jobb. Och jag tror jag inte riktigt orkar med en till rekryteringsomgång, även om villkoren skulle vara bättre för det nyuppkomna jobbet.

Rent generellt har jag nog varit understimulerad en tid. Jag tror det är därför jag har varit smådeppig och loj och ointresserad av livet. Nu känner jag att en mer livlig tid är på ingång. Det känns bra. Jag ser ganska många möjligheter att greppa tag i och följa med i svängarna kring. När jag startade mitt företag hade jag ett till jobb vid sidan om detta projekt, för att säkerställa en inkomst och dräglig tillvaro. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjorde av att ha fullt upp hela tiden, när jag tänker efter.

Idag meddelade moderaten Mikael Söderlund att han lämnar politiken, efter att ha kommit till en punkt i livet då han känner att han vill göra något annat. Han lämnar en position och ett uppdrag där han gjort mycket bra - till och med de annars så svårtflirtade sossarna kommenterar hans gärning och framför allt person i positiva ordalag. Vågat, tycker jag. Och otroligt glädjande för honom och hans familj. Jag känner igen hans resonemang i mitt eget, som föregick mitt beslut att sälja min bolagsandel i december ifjol för att göra något annat, även om han så klart är betydligt mer accomplished än jag. Grattis till dig Mikael, det här kommer bli bra för dig och din familj!