Podmoskovnye vetchera

Moskva växer och frodas. Jätteprojekt och visioner på gränsen till det naiva präglar staden. Underbart. Javisst, kära vänsterläsare, det finns miljoner invånare i staden som fortfarande har det svårt och som kämpar med stigande priser på livsmedel, tjänster och bostäder. Men så måste det vara, i en ekonomi som omvandlas och växer snabbt - på sikt kommer alla att få det bättre, men välståndet växer inte i samma takt för alla. Det är bara att acceptera, om man vill komma någonvart. I vårt land har vi redan upplevt den här förändringen. Och framöver lär det inte vara några större kliv uppåt i välstånd som väntar oss. Under de senaste decennierna har Socialdemokraterna effektivt försvårat för visionärer i Sverige att förverkliga sina projekt och drömmar - det ska vara svårt att bli rik, har varit devisen. Och har du mot alla odds lyckats skapa en förmögenhet, ska du stigmatiseras för din bisarra och osolidariska kärlek till kapitalet.

Jag undrar vad som framdeles ska driva oss framåt, till ökat välstånd, när tanken och viljan är att ingen i Sverige ska ha det särskilt mycket bättre ställt än någon annan; det bästa är om vi alla ligger på samma lönenivå, bor i likartade bostäder och flyger charter till samma semesterresmål. Om inte entreprenörssjälar kan skönja en möjlighet att i en nära eller kanske mer avlägsen framtid faktiskt få återbäring för sitt risktagande, vad ska då driva dem till att riskera sin ekonomi för att skapa någonting nytt? Vi svenskar är på väg att bli en enda stor kollektiv massa av followers, och vi kan redan se hur forna "fattiglappar" kliver allt närmare oss i ekonomiskt välstånd och forskning. Allt för att vi inte kan se någon belöning hägra vid horisonten, för extraordinärt tänkande, risktagande och stora visioner.