Äggstanning, eller påsken som kom av sig

Välkommen tillbaka till SJ. Nu är påsken över och jag sitter på tåget från Dalarna till Stockholm. Den här rundan är det inte för kallt i vagnen; den här gången är scenariot det motsatta - jag smälter. Tågvärden berättade nyss att någonting med värmereglaget har hakat upp sig och att någon undersöker saken. Det här är horribelt. För att göra min resa ännu värre, sitter rakt framför mig en dalkulla som låter som en kvinnlig variant av Robert Gustafssons skogstokiga dalmas som är ute och sladdar med Amazonen. Och till höger om mig, på andra sidan mittgången, sitter en av de här 20-something-killarna med håret uppsatt i tofs, Louis Vuitton-scarf (kopia, köpt för 7,50 kr i Peking av killens moster) och talar konstant i mobiltelefon med tillgjort hög röst. Hans konversationer överröstar alla andra ljud för närvarande. Ordet "gulligt" är det mest frekvent återkommande ordet i hans samtal med någon annan oviktig människa.

Nu börjar det bli helvetiskt varmt.