Masala-raklödder och tråkigt snöfall

Mitt indiska raklödder är underligt förföriskt. Jag stal det från min mor när jag var i Dalarna för några månader sedan. Min lillebror hade lämnat det där. En återstod från tiden i Indien. Jag stal det och tog det till Stockholm eftersom doften är förförisk - någon form av muskig, kryddig och kraftig doft. Det är Gillette-fabrikat och licenstillverkat i Indien, men knappast någon traditionell Gillette-doft. I like it. Bara för det har jag funderat hela dagen på att fira jul i Kolkata i år. Pappa är sannolikt där vid den tiden, och jag orkar inte med klapphysterin i år igen. Jag firade jul (och ofrivilligt även nyår...) i Mumbai för några år sedan och det var underbart att slippa den där ångesten som man bygger upp inför den där dagen då det sprutar klappar till höger och vänster. Och tanken på en masala club sandwich är både motbjudande och underhållande.

På det som brukade vara årets tråkigaste dag, långfredagen, ska jag åka tåg upp till Dalarna. Banverket bygger om vid Stockholms central, vilket medför att jag får åka buss till Upplands Väsby och kliva på tåget där. Det gör min resa tidsmässigt längre än vanligt, och den är redan lång. Tydligen ska det även bli snöoväder på långfredagen, så med lite otur finns det god potential för att resan tar ännu längre tid. SJ:s nya biljettbokning är för övrigt också en saga i sig; är de medvetna om att det finns människor som är specialiserade på att utforma gränssnitt för att underlätta människa-maskin-interaktion? Jag tror inte det.

Och det har regnat och snöat idag, om vartannat. Tillsammans med min melankoliska läggning och mina reflektioner kring mitt liv de senaste tre månaderna har idag varit en inverterad toppendag.