I promise you that it won't always feel this bad

Känslostorm.

De kommer över mig ibland. Tankarna på vad som var, och vad som inte blev, och vad som är och vad som kanske blir. Jag blir överväldigad, paralyserad. What if? Varför gjorde jag så? Varför gjorde jag inte det? Vad händer när jag gör det? Min lilla människohjärna kan inte hantera så svåra och omöjliga scenarion; det är som när jag försöker tänka på vad som finns längre bort, bortom universum, det som håller uppe och ihop oss. Min hjärna räcker inte till. Känslan av otillräcklighet är så svår och hopplös, men samtidigt så skön. Jag kan inte förstå allt. Det är bra så. Det räcker. Jag vet vad jag behöver veta. Det andra är inte för mig att förstå. Inte nu i alla fall.

Musikmixen i natt?

No one
Conversations
A case of you