we're on a train to nowhere

inkubationstiden är hur lång för gulsot? det sitter en gammal gubbe (ja, just det) snett framför mig och tittar på mig genom reflektionen i tågfönstret. då och då hostar han som om han hade svalt en sandhög. och nu luktar det prutt helt plötsligt. jag tror dock inte att lukten har sitt ursprung i gubben, utan i någon yngre förmåga som ej förmår hålla tätt. oj, dramatik också; en kvinna står i öppningen längre fram i vagnen, och frågar om någon av oss här äger katten som står på bagagehyllan ovanför hennes plats. jag skakade på huvudet. så här trevligt har jag det på tåget ned mot stockholm.

i need a car.

you calm the storms, and you give me rest

i morgon åker jag till dalarna för att fira jul. det är redan morgon, ser jag nu. men om några timmar. jag tror aldrig det har känts så nödvändigt för mig att få lugn och ro. det kommer bli en del grubblerier.

jag förstår inte varför det är så svårt att packa en liten väska för några dagars frånvaro från hemmet. jag är som en obeslutsam snigel - lägger i ett plagg var femtonde minut, blir osäker på vad som behövs, kan inte komma på lämpliga outfits. i-landsproblem, di kallart.

mitt i natten som det nu är, trött efter en svår packning och ett par goda gin och tonics, passar det kanske med något sensuellt franskt. jomenvisst. entrez, mylène farmer.

bang the drum slowly, play the pipe lowly

snart är en era förbi. det är lite vemodigt, men behövligt.

snart är det jul. det är ett helvete, men behövligt.

behövligt? nej. bedrövligt.

jag känner mig mer positiv nu. konstigt. redan, liksom. i'll be darned.

i meant to ask you how you lived what you believed
with nothing but your heart up your sleeve
and if you ever really were deceived
by the likes of me

people will try, try to divide something so real

lördag kväll.

jag har tagit en promenad runt sjöstaden, i kylan, och poppat in på arigato och tagit med mig en stor sushi hem. den är konsumerad. oh boy, är den konsumerad allt. kommer ni ihåg sex and the city-avsnittet där miranda (heter hon väl) blir så förbannad på sitt kines-take away-ställe när de skrattar i telefonen och vet vad hon vill beställa. exakt så gör en kvinna mot mig på arigato. men jag tycker mest det är underhållande. för tillfället.

nu är julklapparna klara - utsedda. de flesta, åtminstone. jag börjar avsky klapphysterin. alla gör ju det. varför slutar vi inte? kan vi inte bara donera en tusenlapp var till valfri välgörenhetsinrättning? det skulle bli flera miljarder som kommer till nytta. det är nästan pinsamt att se folk plocka ut något värdelöst bland all upptänklig skit i butikerna och sedan be kassörskan göra en julklapp av det i kassan.

ikväll ska jag äta godis och jordnötsringar och dricka te och tända några ljus och njuta av den skenbara friden som råder. det är inte frid för fem öre. allt händer nu. it is the best of times, and it is the worst of times.

cardiac arrest.

make us some merry, make it last for a while

julstress är ej kulstress. redan nu är den påtaglig. det bubblar under ytan.

jag ser fram emot helgen. sömn, vila, träning och skojigheter. och en massa läsning av bokklubbsboken from hell. nej, riktigt så illa är det inte - den är helt ok. jag hänvisar till books, bubbles and b.s.-bloggen för mer information.

nu ska jag jobba vidare. med att intervjua kardiologer.

happiness seems to be loneliness, and loneliness killed my world

de som läser här brukar kommentera att det är tämligen ledsam läsning, oftast. om jag likt hötorgsskraporna hade en belysning som visade mitt sinnestillstånd i olika färger, skulle jag gå omkring och vara lila eller djupblå mest hela tiden.

and the reason for this?

could it be the season?

hardly.

could it be that i am a disturbed individual?

inser man att man är det om man är det?

nej, jag har ungefär samma förmåga som kung midas. men istället för guld blir allt jag tar i guano. och varför det blir så har jag inte riktigt kommit underfund med ännu.

mitt största nöje nuförtiden är att se vad google tycker att mina inlägg reflekterar i form av annonser här invid. idag blir det nog något intressant. orden guano, disturbed individual och kung midas lär resultera i någon trevlig och säkerligen klickvärd annons.

but nothing's greater than the rush that comes with your embrace

jag snurrar.

var är mina krafter?

norge?

london?

bombay?

malung?

stockholm?

no one, can get in the way of what i'm feeling

jag har inte skrivit här på ett tag. jag har inte orkat.

det är så mycket jag funderar på. och nu tycks mitt julfirande vara föremål för förändring också. det på julafton som jag mest ser fram emot varje år har nu avskaffats. snart ser jag ingen större anledning till att åka upp till dalarna längre - ett rent helvete med att införskaffa julklappar följs av en lika helvetisk tågresa som nu inte längre följs av något jättetrevligt som gjorde det hela värt mödan.

med tanke på vad som upptar min tankeverksamhet, så börjar jag tro att jag kanske genomgår någon form av 30-årskris - ändå.

i'm hearin what you say but i just can't make a sound

allt är besvärligt. det är då något som är sant.

idag svor jag åt en kvinna i personalen på systembolaget. det är tillräckligt med att jag måste stå ut med detta monopol, men när de beter sig otrevligt mot någon som vill avvyttra sin tidigare inköpta sprit har det gått för långt. de har ju för tusan som affärsidé att sälja så lite som möjligt. de borde tacka och ta emot när kunder kommer med sprit som de vill returnera. kvinnan lyckades inte heller genomföra återköpet korrekt, utan fick trixa med ett extra kortköp från min sida. pajasar. snart skall ni falla. och då ska jag peka på er med mitt krokiga pekfinger och hånskratta.

jag måste köpa en bostad, har jag kommit på.

och jag måste bli bättre på att snabbare fatta beslut.

för min egen och andras skull.

it's too late to apologize.

sometimes, when i look deep in your eyes, i swear i can see your soul

idag är en konstig dag. jag har ångest och är rätt glad men ändå inte och mår fint men ändå inte. jag är känslomässigt obeslutsam och tämligen krånglig i detta avseende och det går ibland ut över människor i min omedelbara närhet. jag ber om universell förlåtelse för detta.

gott om bostäder är det ont om. jag behöver en bostad. nu, nu, nu.

i helgen ska jag åka till dalarna för att bli firad av min släkt. jag hoppas de nöjer sig med en vanlig middag. jag har ingen lust att göras till åtlöje bland lokalbefolkningen.

ring the bells

it has begun. nu ringde de från st eriksfloristen. blommor ska levereras i morgon. jag undrar från vem.

om några timmar är jag inte längre ung och fabulous. hjälp mig. går det att stoppa tiden? var är den där fåniga heroes-japanen när man behöver honom?

jag känner mig helt vimmelkantig.

mina google ads på den här sidan är alltid underhållande. mitt förra inlägg måste ha varit oroväckande, eftersom alla tre annonsplatserna togs upp av olika typer av behandlingshem.

sick and tired

fan. stressad. över hur mycket som helst. ordnas en sak, tillkommer ett nytt orosmoment i mitt liv. jag vill göra som den lilla figuren i anslagstavlan på svt, nysa bort all skit omkring mig och centrera mig själv i mitt liv igen.

på fredag fyller jag 30 år och jag är så inte sugen på att festa på lördagen. det är sjukt tråkigt och omotiverande att planera för en fest som man inte vill gå på men där man är huvudperson.

de senaste dagarna har mina ögon tårats och halsen tjockat till sig många gånger. please, stop. jag vill vara glad. igen.

kärringen med mobilskräck som jag skrev om i föregående inlägg här, dök upp igen på tunnelbanan häromdagen och gav mig en mördarblick som hette duga. hon flyttade även på sig en meter, från ett säte till ett annat, medan hon samtidigt höll blicken spänd på mig. jag pratade i telefon hela tiden och trodde inte mina ögon. världen är populerad av idioter.

i keep on fallin' in and out...

jag blev uppmanad av en kvinna på tunnelbanan att flytta mig en meter för att hon inte ville vara för nära min mobiltelefon. detta säger hon när hon befinner sig i ett grottsystem där det löper gsm- och 3g-antenner i kablar och inte minst en 750 voltsledning rakt under henne. undrar om hon tänker på att hennes sj-tåg drivs framåt med hjälp av ström som tas ur 16 000-voltsledningar ovanför hennes huvud. suck. folk är så urbota korkade. man blir tagen på sängen varje gång. det är underligt. jag borde veta vid det här laget.

jag tror att det svåra och jobbiga kan bli bra till slut. det går att mysa och umgås utan att vara ett par. har jag hört. correct me if i am wrong.

det trillar in uppdragsförfrågningar på jobbet. om de realiseras så kommer jag snart att göra som joakim von anka.

hålla hårt i min första krona, alltså.

jag älskade joakim von anka när jag var liten. jag kunde inte förstå varför alla i bamse avskydde krösus sork - han exploaterade ju bygden i allas bästa intresse. har vaga minnen av en hästkapplöpningsbana som han var inblandad i. och alla var arga på honom. naturligtvis fick alla kommunister i bamse-gänget sin vilja igenom och krösus fick ge upp. typiskt. alltid motarbetas visionärerna.

ikväll ska jag lägga i det tjocka täcket i påslakanet. det är dags. jag vaknar och fryser varje natt nu. det är för kallt. tråkigt.

tio minuter senare: men hjälp. titta här. klicka på lista över figurer i bamse och titta på beskrivningarna av krösus sork och hans anställda.

and if you want to talk about what will be, come and sit with me, and cry on my shoulder, i'm a friend

idag har jag varit nere. det är svårt att vara glad när man känner att man måste göra något svårt och ledsamt som man inte förstår varför man känner sig nödd och tvungen att göra in the first place. konstigt hopkok av kemikalier i hjärnan. tänk om man kunde styra dem.

du är toppen, du är bäst, en liten guldklimp. men det går bara inte just nu. jag hoppas ändå att du vill och orkar vara min vän. jag vill vara din.

nu ska jag se brittiskt grådeppdrama. eller vad det är.

loveless slavery, lips kissing empty

välkommen, narkolepsi.

undrar varför mina pekfingrar tycks skjuta ut sig och bli längre efter en natts sömn. det händer inte med mina övriga fingrar.

är det den begynnande mörkerperioden som gör mig trött?

rock lobster

nej, jag ser inget större (!) problem i att den större amerikanska hummern är på väg att invadera europeiska och nordiska vatten. (ok, jag ser en del potentiella biologiska problem. men billigare hummer ain't one of them.)

idag ska jag göra något obehagligt.

just nu dricker jag 7-eleven-latte. den är beroendeframkallande. det är allt kaffe, förvisso.

your lack of ego offends male mentality

yiha. helgen är snart över. vad har hänt? well. jag har städat. jag har tränat. jag har gosat. jag har fikat. jag har haft ångest. jag har fått tårar i ögonen. jag har druckit portvin. (inte mitt underbara 30-åriga från quinta de santo antónio) jag har skrattat. jag har lyssnat. jag har blivit överraskad. jag har sovit. jag har även köpt jeans. tack j, för ditt japanska tips.

nu har jag sprängande ont i min högra hand. det uppstod efter träningen ikväll. illa, illa.

en vän till mig har ett spännande konstprojekt på gång. jag blir upprymd av sådana människor.

snart fyller jag 30 år. jag tryckte fel och skrev 309 år. det känns ungefär så, ja.

sov gott.

i know there's something going on

jag är åter på jobbet. nej, jag har inte varit borta. jag har inte varit sjuk eller så. jag vill endast förtydliga att jag är åter på jobbet. jobbet. det här stället i birkastan där jag sitter på en blå snurrstol några timmar per dag.

good things are bad and what's happy is sad

jag är ledsen över att det känns som jag gör fel val i mitt liv. hela tiden. ett eller ett par misstag hade väl varit ok. men jag upplever det som att jag på det hela taget kan blicka tillbaka på en lång rad av misstag. är jag klokare nu?

nej.

no more drama in my life

min brorsons dop gick bra. däremot hällde dopbarnets bästa kompis kokhett tevatten över sig och fick föras i ilfart med ambulans till falu lasarett. lyckligtvis fanns min faster carina på plats, hon är akutsköterska och fick ta tag i allting då ambulanspersonalens kunskaper visade sig vara otillräckliga. vad ångestframkallande för småbarnsföräldrarna på plats att inse att ambulanspersonalen på orten inte kan ge tillräcklig akutvård för bebisar.

anyways. man borde döpa sig på nytt. presentbordet dignade.

i morgon åker jag tillbaka till stockholm. 5.28 går tåget. fy fan. jag badade bastu nyss. ensam. det är roligare att bada bastu när man är två. nu satt jag mest och grubblade och lät blicken följa vattenpärlorna som rann nedför min kropp.

sömn. nu.

i am thinking of you, in my sleepless solitude tonight

je suis i dalarna. den kulturella frysboxen, även kallat. det blir evident redan när man kliver på dalatåget i stockholm. det är andra människor. andra utseenden. andra kläder. mer livligt. mer prat mellan passagare. osv. jag hade en horribel resa upp. störde mig något fruktansvärt på en man som satt framför mig, och som tog upp min bokade plats med en massa mcd-mat, sin fula fladdriga kavaj och ett korsord som han knappt lyckades prestera några ord i. jag föraktade honom för att han besudlat min plats med mcd-mat och sin övriga skit. mest störde jag mig på att han tittade "smug" på mig när jag fick flytta mig två gånger pga att de platser jag substituerade min egen besudlade och ockuperade plats med var bokade. notera att jag i vanliga fall hade bett om min plats, men mannen var tjock, äcklig och hade en massa mcd-mat utspridd över sätet och bordsskivan. det var inte aktuellt att sitta där, helt enkelt. jag gnisslade bort en hel del tandemalj under resan.

men här i dalarna är det fint. i morgon blir det dop. jag göds av min familj. herregud, hur jag äter. och de njuter av att se stockholmaren äta upp sig. håhåjaja.

det är svinkallt ute.

jag borde sova.

born in kansas, on an ordinary plain

igår var jag och j på dramaten och såg 'ett drömspel'. jag gillade föreställningen a great deal. det var för övrigt en bra kväll. de borde dock göra något åt den långsamma expedieringen i baren i pauserna. det är inte första gången det tar ohemult lång tid att få sitt glas champagne. jag hann inte ens dricka upp förrän klockorna började ringa.

vid sidan av en bra kväll, var det även en bra dag. min kollega och jag deltog i en presentation inför en mängd förvaltningar från stockholms stad. vi är inblandade i ett ramavtal. det var roligt. jag hoppas våra tjänster kommer att avropas ofta. så att jag blir rik någon gång.

facebook är förtjusande otäckt. man kan hitta mänskliga (?) otrevligheter från förr så lätt, så lätt. och det går ju inte att låta bli att kika på dem. om man är i samma nätverk, så klart. facebook kommer att bli mänsklighetens undergång. jag känner det på mig. det här är för addictive och lättillgängligt för att det ska kunna hanteras av oss svagsinta människor.

frågan är om inte jag har de två bästa svägerskorna i världen.

snart ska jag gå och träna. senast jag var på sats i sickla och tränade fick jag ett meddelande på alls vår älskade community. eller inte ett. människan (svagsint) bombarderade mig med meddelanden. ego-boost. kanske. annoying. ja. igår mötte jag någon på gatan. tjugo minuter senare hade jag ett meddelande i ovan nämnda inbox. är det så lätt att känna igen mig? hm. jag får börja bära lösnäsa. igen.

skriv något till mig.

i like, where you sleep, when you sleep, next to me

fredag. jippie.

igår svimmade jag. ojoj. jag vaknade med ett leende på läpparna. leenden på läpparna hade dock ej min omgivning. efteråt kändes det som när man har haft en mild migränattack: lite yr, lite seg i huvudet, bedövad.

mitt födelsedagsfirande börjar ge mig gråa hår. jag vet inte hur jag ska göra. hjälp.

jag längtar efter en egen boplats. det rister i mig när jag tänker på det. jag vill inreda. jag vill bygga om. jag vill fundera. jag vill diskutera. jag vill renovera. fan.

mikael odenberg är modig. jag orkar inte resonera kring anledningarna till att han hoppade av jobbet som försvarsminister, men att våga hoppa av det jobbet, ett ministerjobb, när man inte ställer upp på det som sker runt omkring en är något som borde få "våga hoppa av"-pajasarna på shortcut.nu att hoppa högt av glädje för sin sak. vi borde nog hoppa av mer. även britta, i konsum-kassan i noppikoski, borde hoppa av. gör det. gör det nu! vill du ha sällskap i fiskfabriken?

i helgen blir det träning (fan, den här förkylningen får ge vika nu), 30-årsfest och kanske lite annat.

jippie.

några timmar senare:

so i walked on down the line
away from you
maybe your attention was more
than i could do
one man did not call
well he asked me for my love
that was all

voílà.

and the world is like an apple, whirling silently in space

helgen var bra. som vanligt en känsla av att man inte hann med att göra något som man tänkt. och så till det kommer känslan av att allt alltid måste krångla. helgen kanske inte var så bra i alla fall, come to think about it. jo. den var bra. rolig och mysig och givande.

men nu känner jag att jag håller på att bli sjuk. jag sitter på kontoret och ska strax bege mig iväg. inte hem, dock. spännande.

jag börjar bli panisk vad gäller firandet av min förestående 30-årsdag. hjälp mig.

och så känner jag att hösten är på väg. den blir inte nådig.

keys that jingle in your pocket
words that jangle in your head
why did summer go so quickly
was it something that you said
lovers walk along a shore
and leave their footprints in the sand
is the sound of distant drumming
just the fingers of your hand

elongate your face. jag gillar ordet elongate.

willows whiten, aspens quiver, little breezes dusk and shiver

värmer söndag-lunch-pizza. den här helgen har jag varit ett lysande exempel på en medverkande i 'du är vad du äter'. ångest, ja.

igår var det helt plötsligt upplagt för som i en hederlig svensk smälla i dörrarna-fars. men det blev inte så. thank god.

ikväll blir det surströmmingsmiddag med några vänner här. platsen är takterrassen. som gjord för surströmmingssittningar. och i år äger den rum förhållandevis tidigt - det innebär att vi slipper frysa ihjäl, vilket vi gjorde ifjol.

nu ska jag göra mig en jättekopp te och åka upp till taket och sitta i solen en liten stund. och andas.

you're just the same thing that i knew back before the time when i was only for you

idag har jag lite dåligt samvete för att jag inte gör en grej som jag egentligen vill göra. min stolthet hindrar mig. en del annat hindrar mig också. jag vill vara en bra människa - kanske den bästa av människor. men jag kan inte riktigt uppbringa den kraft som behövs för att klara av det. själva gesten är inte så svår att utföra, men konsekvenserna av den kommer dränera mig på nyvunnen energi och glädje. så jag låter bli. men lider lite i tysthet. eller inte så tyst, längre.

jag har helt oväntat vunnit en jacka i en trivial tävling. jackan är i skinn och tillverkad på min hemort. det är lite lustigt. glad är jag.

egentligen skulle jag ha tränat nu, men jag orkar inte riktigt. det får bli i morgon förmiddag i stället. egentligen skulle jag vilja gå ut och festa. men det blir en mysig hemmakväll i stället.

i den underliga fest-men-ändå-inte-anda som jag upplever just nu lämnar jag er för denna gång. och det till tonerna av en favorit. alla borde ha en rob thomas. eller nej förresten. bara jag.

ciao.

this is how a heart breaks.

there's shelter in misery

bill murray är underbar. nu har han kört golfbil i stockholm, från café opera till sitt hotell.

jag är på jobbet. ska äta lunch. men min kollega förhör sig via telefon om ett mystiskt och dåligt betyg vårt företag fått i en offentlig upphandling. det är mycket underhållande att höra.

ikväll vill jag träna. så jag slipper känna mig pösig.

sov gott i natt. trots att jag inte sov så länge. det är skönt att sova två.

without really knowing anything, i hid a part of me away

engång skall du vara en av dem
som levat för längesen.
jorden skall minnas dig så
som den minns gräset och skogarna.
det multnande lövet.
så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
din frid skall vara oändlig så som havet.

pär lagerkvist

a sudden movement and a broken limb

men orka skriva för i h*lvete.

jag är på jobbet. väntar på kommunikation.

allt händer runt omkring mig. order in the court, please.

portugal - fabulous. vi hade så roligt. det är otroligt vad mycket man kan hinna med under en vecka, med hyrbil och internet. keywords från resan: pink pages, portvin, obrigado, corsa, gasolina, cheese (uttalat på lidingövis), car accidents, espumante, lux, reflektioner, slott, koja, motorstopp, muskel-oscar, transpraia.

je suis tres happy att allt blev så osannolikt lyckat, trots minimal planering. var vore vi utan internet? och tack j för utmärkt ressällskap. "..kram!" ;)

but he’s so beautiful, such a beautiful disaster

tillbaka från en underbar resa i portugal. så snart jag har hämtat mig mentalt och kroppsligen, ska jag redogöra för den.

sometimes i think i'll die alone, live and breathe and die alone

idag står att läsa i alla media att ingmar bergman är död. för att tala hans eget bildspråk, så har den mästerlige regissören nu fattat tag i de dansandes händer vid hovs hallar, och hans välkända silhuett syns mot kvällshimlen bland de övriga nyligen hädangångna.

jag minns min studietid vid ucl i london, då jag bland annat läste kursen swedish film och fick upp ögonen för ingmar bergman och hans filmer. vår kursledare malin andrews brann för ingmar bergman, och det var inte bara ett fåtal av hans filmer som vi tittade på och i efterhand analyserade - ibland nästan in absurdum. men oj, vad roligt det var. de flesta av hans filmer kan jag se om och om igen och hela tiden hitta nya vinklingar, vilka ger upphov till tolkningar och tankar. jag kan tyvärr inte se att det finns någon nutida filmskapare som på samma djävulskt tunga, kärva och storslagna sätt gestaltar ångest, kärlek, rädsla, hat, död och glädje.

nu får vi hedra mannen och hans verk, och se till att iminnethålla och återvända till ingmars filmer. alla behöver vi bli stimulerade och tänka till lite extra då och då, om våra liv och vad våra handlingar får för konsekvenser.

nobody wanna see us together, but it don't matter

tog en lång midnattspromenad runt sjöstaden. det är ett bra sätt att boosta humöret och tron på att livet är av godo. jag vet inte riktigt vad som gör det; kanske är det vattnet, kanske byggnaderna. eller så är det människorna som i så hög grad rör sig parvis. i alla fall lämnar en sådan promenad mig med en känsla av upprymdhet. vänta, det kanske bara är att mitt blod blir något mer syresatt. jag vet inte. det hjälper mig i alla fall.

efteråt åt jag en kexchoklad.

femman visar chevy chase-filmer. jag älskar chevy chase. det är en komiker vars enkla och billiga slapstick-skämt jag kan kosta på mig att älska. vi borde älska mer. saker och företeelser, i alla fall.

det är så konstigt. hur gärna jag än vill ha någon att älska, så finns det något fint i att vara ensam. jag tänker på ensamma människor i min närhet. en del av dem har helt omfamnat tanken på att vara ensamma (ensamma är för övrigt ett ord som är roligt att sätta i pluralis. visste du att man på ryska kan böja ordet "ett" i pluralis, för att beteckna att två personer var ensamma?) resten av livet. vilken - jag vet inte ens vad jag ska använda för ord för att beskriva det - ingivelse. jag vill nollställa mig och inte känna att jag behöver någon. problemet är bara att det är så svårt att låta bli att tänka på hur skön, vacker, ljuvlig, uppfyllande och livgivande tvåsamhet kan vara.

this pain put there by your loved ones

jaha. det var ett tag sedan sist. jag har haft mycket att göra, och nätterna har blivit sena. dessvärre har det varit mycket svinn, känns det som, och aktiviteter av dubiös natur. min katarsis är uppnådd och genomgången, skulle jag vilja påstå.

jobwise lider jag. alldeles för mycket att göra, och med en semestrande kollega är det mig i det närmaste övermäktigt. but i will pull through.

lovewise lider jag. kanske inte så mycket längre.

funwise lider jag. inte alls. hade en riktigt rolig helg, med skojig utekväll och trevliga möten. det är sällan jag uppskattar att träffa gamla bekanta ute. men i helgen gjorde jag det. jag kan förvånas över vilket socialt monster jag kan förvandlas till i vissa sammanhang. inte undra på att en del människor har fått uppfattningen att min umgängeskrets är enorm och att jag älskar människor och är supersocial. haha. jag skrockar.

hur lider du?

fall in love with everything that you would love to love

nu skulle jag ju skriva något här. men så dök det upp något annat. jag får återkomma.

i can't see a thing through my ambition

ibland kan man känna sig så ensam, fastän man inte är det. en god vän är bortrest, jag har ingen partner, det är ensamt och tyst på kontoret, rätt tråkigt väder ute. ändå har jag pratat i telefon med två vänner, bestämt kul träff med två vänner i morgon, ska sannolikt träffa gamla kursare ikväll, kanske gå ut med goda vänner på söndag osv. vad är det i stunden som gör att det känns så ensamt? någon konstig tanke kommer över mig och plötsligt frisläpps och blandas kemikalier i hjärnan som får mig att bli deppig och känna mig övergiven. alkemisten där uppe i skallen gör fanimig inget bra jobb. you're fired!

on another note: viss kroppsbehåring är sexig.

nej. nu ska jag slutföra mitt uppdrag här och dra hem. och sedan gå och träna. det ska jag göra.

green pastures

sitter på tåget till dalarna, efter en mycket fin och rolig bröllopsfest på gimo herrgård. åker nu till mora, och passerar på vägen en mängd små orter. det är så obeskrivligt vackert på många ställen här.

(jag bifogade en bild i mitt mail från telefonen, men den verkar inte ha blivit publicerad. tråkigt.)

(bilden var tagen från tåget när det stod stilla utanför tällberg, tror jag det var. väldigt fin vy. som ni nu inte får se. eller kanske lite senare.)

on the edge of seventeen

it's fucking in the middle of the night. och jag är ledig i morgon. ledig. whatever. jag ska inte till kontoret i alla fall.

så skönt det är, att bara ta det lugnt. jag gör ingenting. surfar på olika communities och varseblir alla bisarra människor som finns. youtube är för övrigt ett fantastiskt digitalt skritt framåt. speciellt glad blir jag när jag hittar en massa stevie nicks-videos från 1980-talet. my goodness, vad härligt att se. jag bjuder på en nedan.

tror ni det stämmer att när man är desperat efter någon att älska, så är det stört omöjligt att hitta någon? och när man helt enkelt är obrydd, eller upptagen, ja, då dyker den där speciella människan upp.

varsågod, stevie nicks, anno 1981, makalöst:

a vision came o'er me, of thundering hooves and beating wings

det känns som om jag har blivit lite modigare. det gör mig glad. jag tackar ja till saker jag inte skulle ha tackat ja till för ett halvår sedan. man kan naturligtvis ifrågasätta vad det är jag tackar ja till, men det är en helt annan sak.

my world was not yours, your eyes told me so

idag, måndag, är jag trött. en groteskt jobbig bilresa till dalarna från stockholm fuckade upp hela helgen. och idag, till viss del. vad känslig jag är för störningar i min dygnsrytm. men jag är ju inte det, har jag trott. whatever.

återigen sysslar en av våra anställda med något som gränsar till utpressning. vad har dagens ungdomar för moral? man borde ta den ene och slå den andre med, som man säger där jag kommer ifrån.

lips that touch liquor

regn idag. trist. dalarna på fredag. bilkörning. köra maffig jeep från stockholm till västerdalarna. cool. det ska bli skönt att ha en helg away från stockholm. på lördag ska jag bland annat prova ut en folkdräkt. yeah baby.

and the old folks wished them well

midsommar 2007. en fest i färger, god mat och glada skratt. och bisarra sms i midsommarnatten. och flugor i ansiktet. och kubbvinster.


det blir svårt att överträffa midsommar 2007 vad gäller mysig setting.

i morse vaknade jag med ont i ryggen. det har hindrat mig från att träna idag. tusan också. jag ville träna. jag har dessutom lite ont i halsen. det bådar inte gott.

veckan som kommer blir intressant.

i just didn't think you'd ever get tired of me

jag känner hur saker och ting förändras inom mig. kan det vara så, att jag kanske kan börja dra kraft från det som tidigare var så jobbigt? det är både behagligt pirrande och obehagligt okänt.

om inte jag får semester från allt snart går jag upp i limningen, och let me tell you - det är inte direkt någon hållfast limfog i dagsläget som innesluter...mig. är det väl?

ibland önskar jag att jag vore troende. att det fanns någon total och oemotsäglig ledstjärna som jag i alla lägen kunde retirera till och förlita mig på.

oftast är jag dock jävla glad att jag är beyond all that crap.

let your indulgence set me free

jag jobbar så mycket nu. det är tungt. idag fick jag ont i huvudet. har nog haft det till och från i ett par dagar. fick även veta något - med reservation för att det inte stämmer - som har gnagt och gjort lite ont i mig idag.

nu snurrar loreena mckennitts "the mask and mirror" i cd-spelaren. jag struntar i om grannarna anser att det är för högt och sent, eller sent och högt. den behöver spelas.

tänker även på en specifik textrad ur ett annat av loreena mckennitts alster:

though a troubled heart feels pain
when the long winter is over
it will blossom once again.

låt oss hoppas att det faktiskt är så.

holding out for a hero

death proof. så förbannat snygg. så förbannat rolig. så förbannat bra.

och så kan vi återigen konstatera att the owls are not what they seem.

det är hopplöst det mesta. har ni inte förstått det ännu? om ni inte har gjort det är ni långsamma - eller möjligtvis pre-pubertala och därmed lyckligt ovetande. sluta läs min blogg om ni inte är torra bakom öronen. sluta läs om du är amy diamond också.

everything about you resonates happiness

igår på en knökfull saltsjöbana märkte jag hur en kvinna vid min sida sökte min uppmärksamhet. jag bad om ursäkt och bad henne upprepa vad hon sagt. då viftade hon med sin antika mobiltelefon och frågade om jag ville byta min mot hennes. hon sade detta på klingande finlandssvenska. jag var smått uttråkad (detta hade dock inget med mitt söta sällskap att göra, brask anm.) anledningen till hennes infall var att jag hade suttit och knappat in ett alarm i min kalender i min nokia n70, som enligt henne såg ut som en mycket avancerad telefon (vilket den förvisso är, tekniknörd anm.). anyway. vi började prata om mobiler, vänner och polisanmälningar. vi pratade hela vägen till vår gemensamma destination. jag skrattade gott. vad roligt när man blir positivt överraskad i något så aptråkigt som kollektivtrafiken.

i denna positiva anda som jag befinner mig i nu (vilket inte händer så ofta, pessimist anm.), tycker jag det är på plats med något lika positivt:

laugh at the wonder of it all

i lördags var jag på möhippa. bland annat dansade jag linedance och fäktade (blev mobbad av fäktningsinstruktören för att jag var manlig deltagare på möhippa) och konsumerade alkohol. det var tämligen roligt. man kanske skulle börja fäkta?

i söndags tog jag det lugnt och umgicks med en vän och sedan en annan mycket trevlig människa.

i fredags. vad tusan gjorde jag i fredags? jag kan inte komma på vad som hände i fredags. jo, jag tränade. och så umgicks jag med en annan mycket trevlig människa. hihi.

idag har varit en stressfull dag at the office. jag börjar tröttna på norrmän. jag börjar tröttna på pajasar över huvud taget.

i believe this wave will bear my weight

vilken dag. krångel. posten är ett uselt tjänsteföretag. deras leveranssäkert kan omöjligt vara den de påstår. det händer alldeles för ofta för mitt företag att brev försenas eller kommer bort. bortförklaringarna är tunna. naturligtvis.

administrationsförmåga. den sätts på prov ibland.

kommande helgen. möhippa på annan ort. je suis den ende manlige deltagaren. intressant. eller så blir jag ihjälknackad av något grabbgäng från surahammar.

nu ska jag åka hem. äta. åka och träna. åka hem. se tv. sova. sova. sova. vad ska du göra?

just another priceless work of art in his gallery

igår var en mysig dag, liksom dagen innan. jag gillar att omge mig med energigivande och sköna människor. jag vill frottera mig med dem konstant. i tider av nedstämdhet känns det extra viktigt. varför uttrycker jag mig i sådana korthuggna meningar? har jag läst hemingway på sistone? nej.

jag fick kritik av en bloggläsare i singapore, vilken ansåg att jag borde skriva allt på engelska. men. nej. jag tror inte jag orkar det nu. vid de tillfällen jag känner mig extra pretentiös kan jag kanske skriva hela inlägg på engelska, för att på så vis öka läsbarheten - och förståelsen, och hela upplevelsen - för de internationella besökarna på min sida.

jag dejtar. is it fun, you ask. tidvis, bitvis, ja. ibland blir det så fel. och ibland blir det så bra. jag har träffat flera av dem som jag har varit nyfiken på en tid. bara en sådan sak tycker jag är en fjäder i hatten för någon som är lite blyg i kontakttagandesammanhang. don't you think?

nu ska jag fortsätta skriva på ett anbud i en kommunal upphandling.

oj. måste bara lägga in en bild. jag kanske ska prova på yoga. det vore nog bra för min kropp, min själ och andras väl.

a wiki wiki mai lohi lohi

ja, upp och ned, hit och dit. tralalalala.

"jag tror vi har en pessimist här!"

you betcha. och manisk tok, för den delen.

helgen var rolig.

walking on air

oj, hur jag har promenerat idag. min österrikiske vän på besök gillar att uppleva städer till fots, så vad gör man inte för att leva upp till epitetet "perfect host". han hade med sig mina favoritpresenter att få - vodka och champagne. ah. han känner mig fortfarande väl. trots att det var fem år sedan vi senast sågs.

nu är bokklubben igång. håll utkik, för snart kommer länken till vår gemensamma bokblogg att publiceras här.

low, low, low

jag är i en dal just nu. ofrivilliga uppbrott varvas med tankar om önskvärda uppbrott. men som kräver mod och energi. vilka båda känns svåra att uppbåda just nu. tänk, vad lätt det skulle vara om man trodde på en högre makt.

that's when i dreamed that i was rebecca wild

i fredags bowlade jag för första gången på typ 12 år. själva bowlingen föregicks av middag med johan och jenny. väldigt trevligt. hade det inte varit för mitt avgrundsdjupa blodsockerfall före middagen så hade allt varit perfekt. faller mitt blodsocker blir jag en helt annan människa (?) - dr jekyll and mr hyde. och då skojar jag inte.

anyway.

jag och jenny förlorade första rundan till johan. men andra rundan vann jag. tack, ni kan sluta applådera nu. det var så sjukt roligt att se johan förlora (jag vet att du bjuder på det, johan!). naturligtvis präglades konkurrensen av vänskap och glädje. bilden är en stilstudie i perfekt bowlingutövande.

igår kväll var jag på 30-årsfest på djurgården. fantastiskt, vad lika alla män var klädda. jeans, kavaj, skjorta. eventuellt en smal slips. jag var inget undantag. det kändes som alla var ekonomer. and by golly, jag tror alla var det också.

idag blir det en sväng till gymmet strax. följt av - jag vet inte. det visar sig.

till veckan kommer gerald hit. mycket trevligt. vi har inte setts på fem år.

whenever i want you, all i have to do is dream

ja, all i have to do is dream. all i =can= do is dream. fan. jag drömmer så konstiga drömmar nu för tiden. men jag älskar drömvärlden. jag är en drömmare. synd bara att så många drömmar går i kras.

och så tänker jag på framtiden. que sera, sera. det är nog den inställningen jag får leva efter.

helgen blir nog intressant. jag ska på middag och bowling i goda vänners lag ikväll och en massiv 30-årsfest med 250 gäster i morgon kväll.

sex stycken "jag" har jag skrivit i det här inlägget. korrigering: åtta stycken. på svenska, i alla fall.

it ain't over 'til the fat lady sings

vi hade liten fest här i lördags. jag hade roligt - skrattade och blev full. utgång efteråt. söndagen var ångestfylld och underbar. på en och samma gång.

jag tror att det finns soulmates där ute. men hur hittar man dem? och framför allt, när man väl har hittat en, hur håller man fast vid människan? behöver man det? om man är soulmates borde man väl automagiskt vilja vara med varandra. alltid. eller hur fungerar det? jag vet inget. som vanligt.

självflagellering. always.

jag gillar åka bil genom stockholms gator och gränder. speciellt i vulgär amerikansk bil med hänsynslös vettvilling bakom ratten (hej, r!). avslappnande, ju.

jag är så dålig på kärlek.

i miss you but i haven't met you yet

vad var det jag skulle skriva om?

jo.

i dagens upplaga av metro står att läsa att stockholmarna har ökat sitt gångtempo; det tar 12,75 sekunder för en stockholmare att avverka 18,3 meter. i singapore klaras samma sträcka av på 10,55 sekunder. ah. singapore. detta föredömliga rike på jorden. ordning och reda - och snabba fotgängare. jag får varje morgon och sen eftermiddag kämpa för att inte knuffa undan zombierna på slussen som rör sig i snigelhastighet uppför och nedför de underdimensionerade trapporna.

bygg om slussen. helt och hållet. glöm den fåniga tanken att den ska se ut "ungefär" som den gör idag.

och om någon är sugen på "erotisk masage", så hittade jag tidigare idag annonsen här nedan fastklistrad på ett trafikljus vid fridhemsplan.


håll till godo.

burn, motherfucker, burn

ok. så igår var jag i sala på valborgsfirande hos en vän. den trolska bilden till höger beskriver en del av firandet. jag var dessvärre lite krasslig, så jag avstod helt från alkohol och körde bilen hem till estocolmo när det väl var dags för refrängen. självklart körde jag fel. eller så gjorde jag inte det. oavsett min avsiktlighet är det trevligt att åka genom västerås vid 1-tiden en tisdagsmorgon. eller kanske inte.

tog färjan över till söder idag för att hälsa på en vän som lyckats bryta foten på tre ställen. jag gjorde mitt bästa för att underlätta hans konvalescens genom att ha med mig ett exemplar av kollektivt självmord, fyra bakverk samt mitt glada snart-dör-jag-i-hjärtmuskelinflammation-humör. ljuvlig stund, dock. som vanligt, med min vän.

helgen blir nog för övrigt rolig. om jag hinner bli frisk.

you're still, the good-for-nothing i don't know

ikväll ska jag på valborgsmässofirande i sala, hos en vän. brasa på gården. låt oss hoppas att det inte blir 1800-talsgården som brinner upp. min vän har en history of pyromania, nämligen (hej, m!). tyvärr är jag lite snuvig och allmänt tung i huvudet, så jag kommer att ha en lugn kväll.

jag hade för övrigt en rätt bra helg. hade du?

you are learning that a flirt can cause a hurt

ännu en arbetsvecka är till ända. jag är sjukt trött. jag är konstant trött. igår läste jag att överträning kan skapa abnorm trötthet. hm. kan det vara så? det känns ju inte som att jag tränar för mycket. det kanske bara är tillfällig brist på sömn.

träffade vänner ikväll. tänk om vi någon gång kunde prata om andra saker än det vi alltid pratar om. jag föredrar att träffa människor på tu man hand. samtalen blir så mycket mer givande.

känner mig även väldigt ambivalent. på många fronter. jag vet inte varför jag gör vissa saker, och varför jag gör dem. jag bara gör dem. och så ångrar jag mig. eller så gör jag inte. jag vet inte ens det. jag vet inte ens om jag borde bli ledsen. jag tror jag skulle behöva stänga av allt omkring mig. start over with a clean slate. det vore till och med intressant. det är så få saker som är intressanta nu för tiden.

nej, man kanske skulle gå och lägga sig.

som bortblåsta

ikväll stannar jag hemma. ska äta pizza och se på film. skönt. lugn och ro. i need it.

my tv is staring at me

..och den säger "gå och lägg dig, gå och lägg dig..".

ska sova snart. åt just en massa choklad (tack, jenny!).

glömde bort att nämna att jag hade roligt i fredags kväll. åkte gokart (hej, richard!), bland annat. jag var långsammast.

dagen har åtgått till rekrytering av nya förmågor. det är svårt att få folk att vilja arbeta. det är mystiskt. de som är intresserade av jobb har redan jobb. de som inte har jobb är betydligt mer kräsna. jag börjar tro att det finns väldigt tydliga kategorier av människor, när det gäller arbetsmoral och synen på hur man tjänar sitt värv.

you sit there in your heartache

ja, herregud. what can i say? vilken helg. både sött och salt, och surt, som någon underfundig människa säkert skulle kunna kläcka ur sig. inte jag. tänk om hjärnan vore så beskaffad att man i efterhand kunde browsa igenom de senaste dagarnas intryck och gå igenom dem på nytt - utan att behöva uppleva känslorna. mer ur ett betraktande perspektiv. det vore naturligtvis förödande för mänskligheten. men intressant.

...and the band played (eller musikanläggningen på gymmet, snarare):

you sit there in your heartache
waiting on some beautiful boy to
to save you from your old ways
you play forgiveness
watch it now
here he comes
he doesnt look a thing like jesus
but he talks like a gentleman
like you imagined
when you were young

some folks

vissa människor imponerar stort på mig. lunchade med en sådan idag.

so long, kurt, and thanks for your work

hörde precis på nyheterna att kurt vonnegut gått bort, 84 år gammal. ett mycket ledsamt faktum. dessa tycks regna omkring en nuförtiden, för övrigt. vonnegut är min favoritförfattare och har man inte läst något av honom rekommenderar jag starkt att man gör det. olle wästberg (generaldirektör, svenska institutet) sade klokt nog i televisionen precis att man ska läsa honom för att han är - rolig. jag instämmer till fullo.

och vad konstigt det är att inte kunna bestämma sig för om man ska skriva om en person i presens, att han är, eller i imperfekt.

min mage är lite bättre nu. jag ska försöka mig på lite lätt träning ikväll. blir galen av att inte kunna träna. det känns som jag är en gräddig schwedenbombe.

och så längtar jag. och saknar. men.

ill behaviour

aj. det gör ont i magen. och det började igår, strax innan jag klev på tåget tillbaka till stockholm från dalarna. idag har jag varit hemma från jobbet. jag var förvisso på väg ut genom dörren, men kände mig plötsligt yr och illamående och klev ned tillbaka i sängen igen. ett antal tekoppar senare mår jag nu något bättre. men tusan vad tråkigt det är att vara hemma på dagen, sysslolös.

påskafton

hjälp, kan man äta så här mycket utan att gå sönder inuti?

jag är trött. man blir trött av att äta en hel dag. men jag väntar på ett telefonsamtal som jag hoppas kommer snart. och som kommer styra utfallet för resten av aftonen. det är visserligen inte så mycket kvar av den. men ändå.

sängkamrat

inatt delade jag säng med en chihuahua-blandning. han värmde mina fötter på ett föredömligt sätt. en sådan k9 vill jag ha.

vid 15-tiden idag sammanstrålade jag med lillebror på tåget mot falun. det var inte så länge sedan vi sågs, i sri lanka, men det är alltid kul att träffas. och han verkade onekligen längta en del efter sin bebis. varje gång en bebis syntes till sträckte han på nacken för att få se en skymt. är det så man blir när man väl har fått barn? försöker man jämföra med sitt eget barn, måntro?

"haha, det där var allt ett anskrämligt barn."

vad vet jag? jag vet dock att jag hade velat ta en pappa i örat för att hans avkomma förde oväsen bakom min rygg och dessutom dunkade med något hårt föremål i stolsryggen. något senare satt dock en annan liten pojke bakom mig. han hängde över mig och lyckades slå till mig med armbågen i huvudet. men han bad genast om ursäkt, den lille. fantastiskt. vissa föräldrar lyckas ju faktiskt lära sina barn hyfs och vett.

where's my beauty sleep?

i morse gick jag upp 5.30 för att gå på möte kl 7 med deltagare i ett affärsnätverk mitt företag är medlem i. även om det smärtar att gå upp så tidigt är dessa möten en tämligen underhållande företeelse.

om några timmar sitter jag på tåget mot dalarna. det blir ett exakt 24 timmar långt stopp i sala, för att hälsa på en vän, och därefter vidare färd upp mot dalarna för att påska med klanen.

it's your birthday

ikväll firade jag en väns födelsedag. det var kolossalt trevligt. jag kan inte låta bli att känna att jag på sätt och vis misshandlat somliga vänskapsrelationer det senaste året. jag vet inte riktigt varför, men anar att jag kanske inte har mått så bra. med mig själv. men sent ska syndaren vakna.

visst känns det bra när man hittat hem igen?

profundala dalar

det är en konstig känsla, den som uppstår när något mellan två personer som är bra, och som med lite extra omvårdnad och pyssel skulle kunna bli jättebra, bara raderas ut. så hopplöst det känns. när det inte finns några bakomliggande faktorer som är oöverstigliga och den essentiella grundförutsättningen kärlek finns där, vad ska man då göra när ena parten inte mäktar med längre? hur ska man som motpart i framtiden våga ge sig hän när man lever i vetskapen att bra saker kan ta slut utan egentlig anledning, helt plötsligt. och när man dessutom lever i vetskapen om hur ont och tungt och fruktansvärt sorgligt det känns.

en avgrundsdjup botten har öppnat sig under mina fötter.

när landar jag?

non, je ne regrette rien.

jag hoppas den blir sevärd, filmen om edith piaf. det är åtminstone till sin karaktär ett liv och en historia som är väl värda att berätta om.

vi är ju alla små sparvar. egentligen. flyktiga och bräckliga små varelser med hjärtan som slår snabbt, och som söker få luft under vingarna.

enough with the amateur poetry, nu stundar mer jobb.

vår

jag tog precis en underbar, lång promenad i högt tempo genom hammarby sjöstad och längs vattnet. varmt, skönt, glada människor. inte ens de små barnen som skuttade omkring och var i vägen, eller de monstruösa tvillingbarnvagnarna, störde friden och njutningen. men där var ju i stället någon som fattades, och saknades, som hade gjort njutningen fulländad.

a memory bliss

jag sitter på kontoret och äter tutti frutti (och jobbar). den klassiska tutti frutti-asken. den klassiska smaken. tänker på min gammelfarmor som alltid försåg mig med godis och serietidningar när jag var litet barn, och då ofta med just tutti frutti. ack, ljuva minnen från en svunnen tid, när allt var så okomplicerat och enkelt.

american treasure

när jag stod i duschen i helgen (ett av flera duschtillfällen i helgen, vill jag för mitt ryktes skull flika in) och reflekterade över sommaren och eventuella resor, smärtade det till när jag insåg att jag vid snart 30 års ålder ännu inte besökt det land som så generöst och oftast utan motprestation överöst mig med underhållning, kultur och fantastiska människomöten under större delen av mitt liv. jag bestämde mig helt sonika för att 2007 ska bli året då jag upptäcker amerika.

yihaa!

work, work, work

är detta allt i livet? nej, det kan det inte vara..eller?

jag tror för övrigt att det läcker in svavel på mitt kontor. med vår tur sitter vi säkert ovanpå en vulkan.

whenever life gets you down mrs brown

som en stor, expanderande tung klump i magen. så kan det nog bäst beskrivas. ett personligt svart hål. i magtrakten.

strange fruit from a forbidden tree

jag blir så förbannad. varje gång jag ska köpa bananer går jag noggrant igenom bananhögen i affären och letar fram en klase som inte ser ut att ha blivit bultad på med ett blunt object, eller ser ut att innehålla en familj av exotiska spindlar. varje gång blir det fel. nu står jag här, på väg till gymmet, med en banan som på utsidan var gul som en sol, men på insidan har bruna partier. förbannade ica-affär. vad gör ni med era bananer?! var köper ni dem? är de genetiskt modifierade till att inte visa sitt rätta, bruna, jag genom skalet? jag kan lika gärna hänga ut affären som sålde mig denna banan: ica s:t eriksplan.

ut med den gamla, in med den granna

jamensådärja. då var epoken persson över. det var ett hiskeligt pompöst tal han höll, den nyblivna föredettingen. inte enbart en gång gick mina tankar till avsnitt 141 av south park, "smug alert!".

för dig som vill hänga med

nu har min sötnos en blogg. modest, heter den. check it out: modest